Polaroidbild 5, typ, sedan nystart. Variationer växer fram här! Idag ska jag skicka in jobbansökan, njuta av ledig tid, plugga körkortsteori och fundera på vad min nästa hårfärg kommer bli. Jag behöver faktiskt vila efter två riktigt hårda träningspass redan denna veckan. Den ni! Magen ropar, bäst och tillfredställa den, ciao!

Kvällen igår var helt okej, bodyn, älgarna, dansgolvet, partytricksen, Di Leva klänningen och spritpennan var verktyg av bästa kvalité bland vissa igår. Jag är bara sugen på och boka Peace & Love biljetten nu. BLÄ. Känns skönt och kunna säga att det bara är lördag idag. Jag har en massa på schemat och vi börjar med städningen, pusshajs!

Jag är tillbaka så att säga. Drog in så mycket inspiration och ca 19.15 någonstans där runt igår så fick jag ett infall. Bra eller dåligt, får se hur länge jag håller. En dag, eller ett år... Inväntar iallafall mates för lite vin och vidare. Pusshej!

Rädlsan. Rädslan för mig själv, vännerna, bekräftelsen, framtiden och döden. Ni anar inte.. Ni vet inget. Döljer för att ingen ska se, bakom smink och heldragna kläder. Puss

Christopher-kusin och jag en midsommar för många år sedan på våran favoritvind. Logen!

Åh vilken tråkig dag. Snö? Så låter det tyvärr idag. Och ikväll ska jag plugga fysik och läsa svenska, fyy. Ser fram emot nästa lov...

Kaisa:
- Insåg hur glad hon är över att äntligen ha fått hem sin fotoskrivare.
- Insåg att fotoskrivaren var mer än bara en fotoskrivare!!
- Insåg att denna skrivare kommer kosta henne skjortan.
- Insåg att Clas passar bra på en sådan fin mojäng.
- Insåg att hon faktiskt går rätt linje. Teknist, jamen visst!

Ungefär så. Har skrivit ut massa bilder bara ikväll. Jag kan inte låta bli liksom. Åh vad jag ska ta bilder nu för tiden.

Måste säga att dagarna går i enda, och nu har jag gått på febern som jag aldrig annars brukar ha! FY. Massa plugg och händelserika helger! Inte mått såhär pass bra på länge, trots febern! PUUUSSSSS

Lyckligt lottad.
Just one wish left, men allt kan inte gå som på rosor.
Kämpa. Jag har gjort det alldeles för länge men börjar se ljus.

Hoppas bara de inser att det finns bara en jag och kan inte vara överallt, men jag gör mitt bästa för och inte svika mina fina.
Mina vänner är verkligen det finaste jag har. Ni betyder och ni vet vilka ni är! LY.

Jag... mår.... inte väl. Men det fattar jag nog knappt själv, vill inte inse. Varför kan jag inte duga som jag är? Jag vill inte ha uppmärksamheten på något vis. Jag vill bara ha ert stöd. Jag behöver er, fattar ni inte det? Ingen fattar....... Någonsin.

Det blev inte bra, det är inte bra, ingenting duger och jag är sämst.
Man kommer man går men livet består. Vad är meningen med detta vi skapats till?
Du fattar inte själv vad du har gjort och nu visar du dig igen, jag kommer inte klara av dina fina underbara värmande kommentarer nu när jag är som ensamast ännu en gång. Jag får inte.

Jag vet att jag inte skulle starta detta bloggande igen bara för att detta skulle bli en sån där blogg-där-allt-bara-är-skit-och-ingenting-är-bra. Men jag har tappat mycket, inklusive sånna  tidsfördriv man pratar med och bloggen få bli min räddning. Iallafall nu innan mitt liv vänder tillbaka till det gamla mycket gamla vanliga som jag gillade och älskade att leva mitt liv i Gislaved. Men det kan ta tid.

hej